winterzerotwo

Jag är bara så jävla lycklig just nu.
Tack.

Det är mycket på gång nu.
Minst sagt mycket..
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen.
Stressen kommer krypande också.
Om allt ska gå som jag vill så måste väldigt mycket hända på väldigt lite tid.
Väldigt lite tid.

Och det känns minst sagt motigt.
Hela tiden blir man påmind av hur svårt livet egentligen är.
Och tankarna ska finnas på miljoner ställen samtidigt känns det som.
Tjejen, jobbet, lagret, framtiden, studierna, resorna, saknaden, ekonomin, sporten, familjen..
You name it, i think about it. Typ.

Och ärligt talat så går det åt helvete på alla fronter just nu.
Alla mina älskade lag förlorar till höger och vänster, har tröttnat så sjukt mycket på jobbet and dont get me started about my family.
Jävla tur att jag har den ljusa strimma hopp du ger mig.

Öroninflammation har jag lyckats dra på mig nu också, som om det inte vore nog redan med allt som är åt helvete.
Blir nog hemma från jobbet imorgon, det känns bäst så.

Kan inte understryka hur mycket jag längtar till helgen, då får jag glömma alla problem.

Orkar ärligt talat inte skriva så mycket.
Åker till Johanna inatt, ska bli trevligt. :)

Går väl bra på jobbet antar jag, extremt tråkigt bara.

Nej, nu måste jag kolla så jag inte glömt att packa något.


You blow me away.

Idag kommer hon :D
Hade tänkt dra ner till Knutpunkten och möta henne.
Men det vet hon inte än, så "schhh!"

Jag är så jävla lycklig nu..
Kommer bli en underbar helg.

Nu är det dusch som gäller.

Ja, snart är det lördag.
Längtar efter dig. <3

Känns lite som att jag tappat lusten att "blogga" nu när jag börjat jobba.
Måste bero på att jag är så trött och alltid har massa huvudvärk.

Idag fick jag "öppna" butiken och styra den helt ensam de första timmarna.
Inventera fick jag göra också, på andra dagen.
Känns bra!
They're giving me responsibility.
Annars så är ju jobbet väldigt långtråkigt och så, ingen höjdare direkt.
Man man får väl hålla ut.

Det får räcka för idag.

Jag är verkligen helt slut.
Förstår inte riktigt hur en dags jobbande kan göra mig så trött.
Jobbet på bruket var ju mycket mer fysiskt krävande, väldigt varmt, man förlorade flera liter vatten per skift plus att arbetstiderna var ännu sämre.
Ändå var jag tröttare igår(och idag) än vad jag var någon gång på Outokumpu.
Lite skumt faktiskt.

Var till Klippan idag och fixade mitt busskort, skönt att ha det gjort.
Det räcker dock bara till 11 December, så det blir några dagar där då jag har varken pengar eller kort.
Men det löser sig nog.

Nu orkar jag inte skriva något mer..
Får se om det blir mer imorgon.

Och förresten, det är snart lördag! :)

Första dagen på jobbet idag.
Det var.. jobbigt.
Usch, mina fötter är sönder och har världens huvudvärk.
Blir så trött på alla tjuriga gamla gubbar som vägrar kolla en i ögonen och som muttrar surt för sig själv när dom inte får sin växel blixtsnabbt.
Inte har jag ätit nånting heller. Jävlar vad sur jag var på slutet när vi skulle stänga.

Tur var väl att personalen var übertrevlig.
Jag är den enda killen där, jobbar med tre andra tjejer.
Och alla andra i de andra affärerna(som vi delar omklädings- och duschrum med) var också väldigt snälla.
Dom var nog glada för att det var en kille som började jobba där, för typ 80% av alla anställda är tjejer.

En kul grej också är att min arbetsgivare ville göra mig till lageransvarig.
Aldrig fel att ha ansvar för saker.

Nu ska jag äta och sen vänta på att en viss Jay hör av sig så jag kan ringa. :)

Jag känner faktiskt inte för att skriva så mycket idag.
Känner mig allmänt omotiverad och jag har så mycket tankar i huvudet så jag vet inte vart jag ska vägen.
Värt att notera är ju iaf att Vancouver vann inatt igen, och Luongo höll nollan(igen).
Underbart, 2-0 slutade matchen.

Lite nervös är jag inför imorgon om jag ska vara ärlig, första dagen på jobbet.
Men det går förhoppningsvis bra.

Helgen kommer att bli underbar, det känner jag på mig.
Jag kommer vara i extas, verkligen.
Eller vänta. Extas? Räcker det?
Nej. Lycklig. Lycklig känns som ett bättre ord.

-

Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant

Det var fotboll idag.
Arsenal v Manchester United.
Jag hade rätt låga förväntningar på mina älskade Gunners om jag ska vara ärlig.
Efter förlusten mot Stoke sist så känns det inte som det är mycket som kan gå våran väg.
Men ack så fel jag hade.

Dagens match kan vara en utav de bästa matcher jag sett, någonsin.
Seriöst.
Det var vacker, blixtsnabb, hård och sjukt bra fotboll.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det..
Finns uttrycket "fotbollsorgasm"?
För om det inte finns så har jag myntat det nu.

Kort sagt då, matchen gav mig en fotbollsorgasm.
Det var så bra som fotboll kan bli.
Arsenals anfall var himmelska.
Vilka kontringar, passningar, löpningar, vilket SPEL!
Manchester United, försvarande ligamästare, hade inte en chans mot Young Gunners.

Och Young Gunners, indeed.
I startelvan fanns bland annat Gaël Clichy(23), Theo Walcott(19), Francesc Fabregas(21), Denílson(20), Samir Nasri(21), Abou Diaby(22) och Nicklas Bendtner(20).
På bänken återfanns Lukasz Fabianski(23), Johan Djourou(22), Jack Wilshire(16!), Alexandre Song(22), Aaron Ramsay(18) och Carlos Vela(19).
Nu blev det lite mycket kanske, men som ni ser så bestod ~90% av dagens trupp av spelare yngre än 23 år!

United blev alltså slagna av ett juniorlag, och det måste ju kännas.
Dock gjorde ju Manchester en stundvis rätt okej match.
Eller, deras anfall var okej. Det var avsluten som verkligen var usla.
Så usla att Carrick var tvungen att sparka våran GK Manuel Almunia i huvudet så han inte skulle kunna spela mer.
(Sen hur mycket det var på flit, det är en annan sak)
Almunia fick i alla fall en huvudskada och fick bytas ut mot Lukasz i slutet på matchen.

Oturligt nog så var det ju just Lukasz som stod när tursvinet Rafael lyckades pricka in 2-1 i 89:e minuten.
Och jag kan säga att så nervös som jag var i de sex(!) övertidsminutrarna har jag inte varit sen Arsenal ledde Champions League finalen -06.
Men vinst blev det i alla fall och jag är extremt nöjd, för nu är vi med i fighten om ligaguldet igen.

-

Och om jag ska vara riktigt ärlig så var det något helt annat som fanns i mitt huvud under matchen.
Nämligen Jay. <3

Jag skulle fastna i min ensamhet igen,
om du lämnade mig nu.

Det var lite av en målvakternas match när Vancouver tog emot Coyotes inatt.
Våran Luongo ställdes mot Phoenix' Ilya Bryzgalov.
Båda gjorde verkligen en supermatch men det var Mannen med stort M som tog hem matchen.
1-0 slutade den efter ett vackert mål av Kevin Bieksa i första perioden.
Efter målet var det som spel mot två väggar, för i de två sista perioderna motades 19 skott av Roberto och 25 av Ilya.
Båda målvakterna gjorde några riktiga superräddningar och utan Bryzgalov hade siffrorna varit mycket mer emot Phoenix.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen, vad vore Canucks utan Luongo?

Noterbart är ju också Capitals smått otroliga ryska vändning i matchen mot Carolina.
Washington låg under med 1-2 tills den 58:e minuten, för då bestämde sig Semin och Ovechkin sig för att vända matchen.
Det gjorde dem också, och det tog dem 2 minuter och 32 sekunder.
Ovechkin assisterade alltså Semin på båda målen.
Semins 3-2 mål var faktiskt riktigt snyggt.
Så jag får väl gratulera Caps, och framförallt Johanna..

Highlights Vancouver v Phoenix
http://canucks.nhl.tv/team/console.jsp?hlg=20082009,2,189

Hanna bussen här utanför går ingenstans
det är ingen som vill någon vart
Jag har åkt så många varv
men det är alltid lika svart

Hanna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Nej jag vill inte få in den där världen
den är så tom och tyst och tvär

Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig
och vill va bättre man för dig
Ett smartare drag en lösning

En lanterna på din gungande båt
ja jag vet att jag sluter igen
Men det känns som om det är mig dom vill åt
Ja jag vet men det känns så än

Hanna det är ett timglas som bara rinner
det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på

Och jag drömmer så konstigt igen
Hanna håll mig hårt
För jag skakar av alla denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt

Hanna nu tänder de gatubelysningen
bussarna åker sitt varv
Jag letar efter rispor i ytan
en spricka ett hål en skarv

Det måste komma nåt bra ur allt
Det måste växa nått under alla lister
alla bingon alla tävlingar alla steg tillbaka

Res mig upp ge mig lust att hänga på
Jag skall värma dig Hanna
Jag skall lyssna och förstå
För trots all tomhet
trots det timglas som sliter i oss
Så ska vi hitta en väg ändå
Vi skall hitta en plats ändå
Hitta ett hem vi två

Det kanske var dags, det kanske var lika bra.
Men det blir inte lättare att smälta för det.

Efter 17 säsonger, 723 matcher och 276 mål för Modo Hockey har legenden Magnus Wernblom bestämt sig för att lägga skridskorna på hyllan.

Det finns ingenting jag kan skriva här som kan beskriva hur mycket vi uppskattat allt du gjort för oss, därför tänker jag inte ens försöka.
Du ska bara veta att vi kommer sakna dig, och att vi aldrig kommer glömma dig.

Tack för allt, Mr Modo.

0-4, och jag är glad!
Det blev kross mot Nashville och Luongo fick hålla nollan.
24-39 blev skottsiffrorna, Predators hade alltså inte så mycket att säga till om.
Speciellt inte i sista perioden, som slutade 0-3 och 4-13 i skott.

Wellwood var matchens lirare med sina 2 mål och spelade exceptionellt.
Men det gjorde Sedinarna med, Daniel hade ett mål och en assist och Henrik stod för två assist.
Så klart var det Henrik som assisterade på Daniels mål.
Hur dom hittar varandra hela tiden är en gåta, men det är en fröjd att se.

Och min favorit, Roberto Luongo, gjorde en supermatch.
Hans 14:e "shutout" för Vancouver och han har därmed lika många som ex-Canucken Dan Cloutier.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, tappar vi Luongo så tappar vi allt.
Han är verkligen det största kugghjulet.

Nästa match är Phoenix hemma.




Och grattis till vinsten, Barack Obama!

Inte mycket händer kan jag säga.
Mitt liv har nog aldrig varit så ointressant som det är nu.
Det finns såklart vissa ljuspunkter, men i allmänhet är det bara tristess.
Börjar känna mer och mer hur jag vantrivs och hur ensamheten tär på mig.
Kan säga att det skrämmer mig, det skrämmer mig rejält.
Tre månader har gått och jag har fortfarande inte hittat någon att umgås med, det är helt sjukt.

Skåne kanske inte är någonting för mig?
Nu har jag visserligen fått ett jobb, som i sin tur kanske leder till att jag kan flytta hemifrån inom några månader.
Men är det det jag vill? Vill jag verkligen vara här nere?
Jag tvivlar, jag tvivlar verkligen.

Allt känns så extremt svårt nu bara.
Jag var så säker på min karriär förut, men nu känns det verkligen osäkert.
Saknar verkligen Dalarna..

Vancouver, snälla, vinn inatt..
Jag vill ha någonting att vara glad över imorgon,
något som kan mildra abstinensen och lätta lite på saknaden.

Jag är glad! :)

Både Malmö och Modo lyckades vinna ikväll, splendid!
Modo hade Djurgården hemma, den matchen slutade 4-3,
Skröder gjorde hattrick och Westin nätade!
Malmö vann med 3-6 borta på Söderstadion.
Ett hattrick där med, av Aubynn.
Jimmy Touma gjorde 3-6, lite roligt eftersom han gjorde ett av de sämsta bytena jag nånsin sett.
Men hey, han gjorde ju mål och vi vann så varför klaga?

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer.
Har nyss pratat med henne och jag är jätteglad, men det är ju som vanligt, she has that effect on me ^^

Sitter och lyssnar på kent lite nu på morgonen och funderar.

En fråga; När får man någonsin vara glad?
För motgångarna börjar bli rätt löjliga nu, hela tiden är det någon/något som sätter käppar i det där jävla hjulet.
Fick reda på i morse att jag ska jag ska jobba den helg som Johanna skulle kommit hit.
Hur sjukt ironiskt är det inte att när jag väl hittar någon, som jag tycker om, så ska det bara vara massa problem?
Är det slumpen? Ödet? Vem är det som jävlas, det skulle jag bra gärna vilja veta.
Men, nu blir jag bara mer taggad att klara detta.
Jag vet vad jag vill och jag ska lägga all min kraft för att få det jag vill ha.

In other news då, Vancouver förlorade inatt över Detroit.
2-3, och det var lite av svenskarnas natt.
Samuelsson, Zäta och H. Sedin nätade.
Och vad jag såg av highlightsen så gjorde Luongo en bra match.
Wellwood var också bra, han blev andra stjärna.
This'll do for now.

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Highlights, Detroit v Vancouver
http://canucks.nhl.tv/team/console.jsp?hlg=20082009,2,167

Allt som är och allt som varit
Allt vi tänkt och allt vi drömt om
Alla våra högtflygande planer
Dom sprack på små detaljer som man glömt

Jag trodde att jag visste vad jag ville
Men vafan jag var så ung och dum och full då
Allt värt att veta vad du lärt mig
Men du säger att jag inte står i skuld åh

Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära

Jag vet att du gav mig all din kärlek
Utan krav från en motprestation åh
Som jag önskar jag var värd dig
Att jag kunde ge dig nånting lika stort

Men håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Så håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära

Och det var dom som blev till sist och för alltid
Och det var dom som blev till sist och för alltid
Och det var allting som du sa
Allting du tänkte allt du var
Allting du drömde, allt du kände,
allt du varit

Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör
Och håll ditt huvud högt
Jag har allt man kan begära
Det är allt man kan begära
Det är allt jag nånsin begärt

Jag har länge gått och funderat på vad jag vill göra nästa år.
Nu har jag i alla fall kommit på att jag vill studera.
Men jag har ingen aning vad jag vill studera till.
Tågförare, VA-tekniker, Robot- och automationstekniker och Processtekniker plast/polymér är alla yrken som låter intressanta.
Men när jag börjar tänka på konkurrens och sånt blir jag så nedstämd och cynisk.
Det känns alltid som att jag inte har vad som krävs och därför tappar jag lusten.

Skadar ju dock inte att ansöka.
Men aja, vi får se hur det blir.

Saknar dig.

Ja, lycka varar ju inte för evigt, det vet ju alla.
Men någonstans måste väl gränsen gå?
Jag eh.. vet inte vad jag ska säga.
Ungefär ett dygn fick jag mysa över mina hockey lag senaste triumfer innan det var dags att hänga läpp igen..

Dagens match, mellan Stoke City och Arsenal gick inte riktigt som planerat.
Och med det så menar jag att det gick åt helvete.
Matchen slutade 2-1, efter en genomusel match av kära Gunners.
Det var inte mycket vi gjorde rätt och Stoke hade redan efter 11 minuter gjort 1-0.
Så slutade även första halvlek.

Det hann knappt gå 10 minuter av andra halvlek innan Arsenals högerback Bakary Sagna blev skadad och fick ersättas.
Rätt skumt byte egentligen eftersom anfallaren Theo Walcott ersatte.
Inte många minuter hinner gå innan Stoke gör 2-0(nej, jag kan heller inte fatta det!) och då började jag bli rädd på riktigt.
Jag blev rädd därför Arsenal, som innan matchen låg på tredje plats, låg under mot nykomlingarna Stoke.
Stoke är ett mitten lag som antagligen kommer sluta på den nedre halvan av tabellen.

Den vändning som jag hela tiden hoppats på kom ju såklart inte och istället fick jag se Emmanuel Adebayor bli skadad och bli ersatt av Vela.
Sagna och Adebayor skadade hittills då.
Och som om inte det vore nog så gör Robin van Persie(ersatte Denílson som skadade sig i 65')  bort sig något så otroligt mycket.

Efter att Stokes målvakt Sörensen tagit upp bollen gör van Persie någon sorts eftersläng och kroppstacklar honom samtidigt som han sätter armbågen mot ansiktet.
Rött kort direkt, såklart.
Och jag måste säga att jag inte sett något så dumt sen Didier Drogbas flipout i Champions League finalen tidigare i år.

But guess what, it's not over yet.
Theo Walcott lyckas också dra på sig en halvskada i den 90' minuten, då är vi alltså uppe i hmm.. 4 skador på en och samma match.
Efter allt detta reducerar faktiskt Arsenal, Gaël Clichy gör 2-1 i den 92' minuten.
Och döm om min förvåning när såg att mina kära engelsmän började attackera dom sista minutrarna, dock vilket i och för sig inte resulterade i någonting.

To to sum it all up,
4 skador, en utvisning och en skitmatch.


UPDATE, 19:48.

Ja, när man inte trodde det kunde bli värre..
Modo förlorade med 2-3 hemma mot Rögle.
Vad ska man säga?
Jag hoppas verkligen Johanna ringer snart så jag får bli på bättre humör.

Två vinster på två dygn, vad mer kan man begära?
Modo krossade Timrå borta, 4-0.
Zacke höll nollan och Sundström, Svartvadet och Zuccarello hade lekstuga.
Man kan inte annat än mysa, och drömmen om SM-guld lever helt klart.
Hemmamatchen mot Rögle är en måste-vinna-match.

Och borta i USA lyckades mina älskade Canadicker vinna över Ankorna efter straffar.
7-6 slutade matchen, och Luongo verkar ha haft lite svårigheter.
Anaheim hade efter 12 spelade minuter gjort två mål då Vancouver öppnat väldigt svagt.
Men(ja, det finns som tur ett men) sen kom uppryckningen och det tog bara Steve Bernier 20 sekunder att reducera.
Och efter en kvart in i den andra perioden ledde vi med 5-2.
Dock, som vanligt när det gäller Vancouver så är ingen ledning tillräcklig och Anaheim lyckades jobba sig ikapp.
Ställningen med en minut kvar av matchen var 6-5 och vi var påväg mot en skön fulltidsvinst.
Teemu Selänne tyckte dock inte det var en bra idé så han såg till att Chris Perry fick sätta en puck bakom vår käre Roberto med 57 sekunder kvar att spela.
Som tur är har vi ju Mattias Öhlund, och han kirrade hem segern på straffar.
Nästa match har vi Detroit som som vanligt ligger topp tre och kommer bli svårslagna, men vi ska inte ge oss för det!

We are all Canucks!



Highlights från Vancouver - Anaheim
http://canucks.nhl.tv/team/console.jsp?hlg=20082009,2,149

Har aldrig sett mig själv som en "bloggare".
Dels för att jag hatar ordet blogg och dels för att jag orkar oftast inte skriva om allting.
Men nu har jag bestämt mig för att göra ett försök, så vi får se hur det går.
Kan vara skönt att få ventilera sig ibland och dela med sig av sina tankar och åsikter.
Dock så är jag väldigt säker på att detta kommer bli tämligen ointressant och med få läsare, but i don't mind.

Here it goes..