Det här är bit ihop och sparka
Inget ljus där vi irrar och springer.
Idag var den jobbigaste dagen på länge.
Otroligt mycket att göra inför helgen, och sjukt stressigt.
Jag hade en hel kundvagn FULL med leksaker vars streck koder skulle läggas in i systemet.
Och eftersom leverantören redan packat upp grejerna på hyllor var jag tvungen att göra det fort,
annars skulle det bli problem om någon skulle köpa en sak och den inte fanns inlagd.
Så jag stod där i min egna värld och knappade på datorn när nån sjukt stroppig tant skulle komma och kolla om en ljusstake fungerade(som hon btw inte ens köpt i våran affär).
Efter vi kollat om den funkade så skulle hon ha en massa wellpapp att slå in den med, så Mona ringde lagret och sprang ut och hämtade.
Fine, tänkte jag, jag fortsätter med mitt. Var fortfarande sjukt mycket kvar.
Helt plötsligt utropar tanten att inslagsbanden är slut och det var tydligen mitt fel.
Och eftersom jag "bara stod där och såg upptagen ut så kunde jag pallra mig iväg och hämta lite", tyckte hon.
Jag trodde inte riktigt mina öron när jag hörde vad hon sade.
Stod där och slet arslet av mig, även fast det iofs kanske inte såg så ut.
Men jag sade snällt att "jag är tyvärr väldigt upptagen, men Mona kan säkert fixa det när hon kommer tillbaka."
Oj. Ni skulle sett tantens ansikte. För hon hade tydligen bestämt sig för att jag stod där och inte gjorde någonting.
Hon började högljutt klaga på hur lat och otrevlig jag var och att jag skulle göra som hon sade.
Jag blev helt.. oj. Så jävla förbannad som jag blev då har jag inte varit på länge.
Men det enda jag fick ur mig(som tur var) var ett "Ursäkta?"
Och jag gjorde verkligen allt i min makt för att hålla mitt raseriutbrott inne.
Som tur var kom Mona precis med wellpappen och räddade tanten.
Och då fick Mona också höra hur otroligt lat och otrevlig jag var, trots att jag knappt sagt ett ord och bara lett hela tiden.
Tantjävlen fick min bägare att rinna över kan jag säga.
Och jag känner att jag verkligen måste anstränga mig för att inte använda fulare ord.
Men det syntes att hon var rik, eller iaf hade mycket pengar.
Och att hon var van att få allt placerat framför näsan på henne.
Usch, allt är så jobbigt nu.
Och det är tre dagar sedan jag åt riktig mat, jag är inte ens hungrig.
Idag var den jobbigaste dagen på länge.
Otroligt mycket att göra inför helgen, och sjukt stressigt.
Jag hade en hel kundvagn FULL med leksaker vars streck koder skulle läggas in i systemet.
Och eftersom leverantören redan packat upp grejerna på hyllor var jag tvungen att göra det fort,
annars skulle det bli problem om någon skulle köpa en sak och den inte fanns inlagd.
Så jag stod där i min egna värld och knappade på datorn när nån sjukt stroppig tant skulle komma och kolla om en ljusstake fungerade(som hon btw inte ens köpt i våran affär).
Efter vi kollat om den funkade så skulle hon ha en massa wellpapp att slå in den med, så Mona ringde lagret och sprang ut och hämtade.
Fine, tänkte jag, jag fortsätter med mitt. Var fortfarande sjukt mycket kvar.
Helt plötsligt utropar tanten att inslagsbanden är slut och det var tydligen mitt fel.
Och eftersom jag "bara stod där och såg upptagen ut så kunde jag pallra mig iväg och hämta lite", tyckte hon.
Jag trodde inte riktigt mina öron när jag hörde vad hon sade.
Stod där och slet arslet av mig, även fast det iofs kanske inte såg så ut.
Men jag sade snällt att "jag är tyvärr väldigt upptagen, men Mona kan säkert fixa det när hon kommer tillbaka."
Oj. Ni skulle sett tantens ansikte. För hon hade tydligen bestämt sig för att jag stod där och inte gjorde någonting.
Hon började högljutt klaga på hur lat och otrevlig jag var och att jag skulle göra som hon sade.
Jag blev helt.. oj. Så jävla förbannad som jag blev då har jag inte varit på länge.
Men det enda jag fick ur mig(som tur var) var ett "Ursäkta?"
Och jag gjorde verkligen allt i min makt för att hålla mitt raseriutbrott inne.
Som tur var kom Mona precis med wellpappen och räddade tanten.
Och då fick Mona också höra hur otroligt lat och otrevlig jag var, trots att jag knappt sagt ett ord och bara lett hela tiden.
Tantjävlen fick min bägare att rinna över kan jag säga.
Och jag känner att jag verkligen måste anstränga mig för att inte använda fulare ord.
Men det syntes att hon var rik, eller iaf hade mycket pengar.
Och att hon var van att få allt placerat framför näsan på henne.
Usch, allt är så jobbigt nu.
Och det är tre dagar sedan jag åt riktig mat, jag är inte ens hungrig.
Kommentarer
Trackback
