winterzerotwo

Det är mycket på gång nu.
Minst sagt mycket..
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen.
Stressen kommer krypande också.
Om allt ska gå som jag vill så måste väldigt mycket hända på väldigt lite tid.
Väldigt lite tid.

Och det känns minst sagt motigt.
Hela tiden blir man påmind av hur svårt livet egentligen är.
Och tankarna ska finnas på miljoner ställen samtidigt känns det som.
Tjejen, jobbet, lagret, framtiden, studierna, resorna, saknaden, ekonomin, sporten, familjen..
You name it, i think about it. Typ.

Och ärligt talat så går det åt helvete på alla fronter just nu.
Alla mina älskade lag förlorar till höger och vänster, har tröttnat så sjukt mycket på jobbet and dont get me started about my family.
Jävla tur att jag har den ljusa strimma hopp du ger mig.

Öroninflammation har jag lyckats dra på mig nu också, som om det inte vore nog redan med allt som är åt helvete.
Blir nog hemma från jobbet imorgon, det känns bäst så.

Kan inte understryka hur mycket jag längtar till helgen, då får jag glömma alla problem.